tisdag 28 februari 2012

Dans + svärd = sant!


Att använda svärd som ett redskap i sin dans är ett gammalt sätt att förena flödet och styrkan i svärdsteknikerna med känslan i dansen och att väva samman dessa två ytterligheter kan ibland ge fantastiska resultat. För mig personligen så är svärdet förknippat med en känsla och ett uttryck som är lika starkt som det som finns i dansen. Det är viktigt att inget av dessa två uttrycksmedel tar över när man använder dem tillsammans, de ska komplettera och förstärka varandra.


Svärdet är ingen accessoir utan ett vapen och enligt min åsikt så ska det hanteras som ett sådant även i dansen, dvs med respekt. Det innebär att det är viktigt att man faktiskt kan hantera svärdet. Det är ju inte alla som har en bakgrund inom kampsport och det är heller inte nödvändigt för att dansa med svärdet. Men det är viktigt att bekanta sig med det; träna gärna utomhus i att hugga och virvla runt. Titta på svärdsfilmer och studera hur de rör sig och prova att göra likadant själv. Akta inredningen bara, samt stäng in eventuella nyfikna husdjur!


Vad ska man då ha för uttryck när man dansar med sitt svärd? Jag tycker att det enklaste svaret är: avslappnat och naturligt. Att försöka se farlig och arg ut kan vara lyckat om det inte blir konstlat och det får absolut inte ta över helhetsintrycket. Det kan vara en hårfin skillnad mellan farlighet och larvighet. Något som man i regel inte upptäcker förrän det är för sent, på en skakig film.

Vilken typ av svärd man använder är en smaksak. Rakt, böjt eller balanserat spelar ingen roll anser jag. Det viktigaste är att man är trygg med sitt vapen och känner att man kan förmedla något och att man har roligt!

Irja


fredag 24 februari 2012

Raqs Rhodope

Som ni kanske märkt så tycker jag att det är väldigt kul att se och jämföra olika tolkningar av samma låt (även om jag väljer att hålla mig inom ATS, möjligen med små ITS*-inslag). Så här kommer en liten kavalkad av det jag lyckats hitta av en annan favorit, Raqs Rhodope, också den av Phil Thornton. Jag har tagit med båda versionerna av låten, både från "Nexus Tribal" och "Tribal Spirit". Håll till godo!

*ITS = Improvisational Tribal Style

Först ut är Curlicue ATS-duo. Fantastiskt för att vara deras andra framträdande! Man undrar nästan om de inte uppträtt i andra sammanhang innan Curlicue? Och väldigt fina kostymer tycker jag, i all sin enkelhet. 



Nästa ut är Ancient Moon Belly Dance. Maximal intensitet på minimal yta! 



Fina Moirai Tribals filmklipp fladdrar betänkligt. Riktigt så mycket shimmy ska det nog inte vara... (funkar lite bättre att titta på liten bildruta)



Här nedan en grupp på fyra, som varierar mellan att dansa allihop och att turas om i duetter.



Här kommer ett klipp med väldigt mycket steg från FCBD-dvd:n vol 9, och något så relativt ovanligt som en manlig ATS-dansare:



Eftersom jag inte lyckades hitta så många klipp med Raps Rhodope så får Fia och jag fylla ut det här inlägget, med vår hittills galnaste och busigaste duett. Vi hade roligt!!



FCBD i en härlig improvisation som visar på skönheten i närvaron och friskheten i att det inte alltid blir helt perfekt även när de dansar. Underbart!



Och sist men inte minst Wendy och Sandi från FCBD, här tillsammans med Erica dell'Acqua i Rom. Från showen som Fia och jag såg live, med i princip samma vy som på filmen. Lyx.


/B

fredag 17 februari 2012

Att piffa ett bälte

Det var en gång ett draperi som blev ett bälte. Fransarna klipptes av en bit och knöts ihop i sektioner upptill. Den breda kanten veks dubbel och knytband syddes fast. Kanten dekorerades sedan med cowrie shells, ett tunnare bälte med speglar och pärlbroderade rundlar i ändarna. Men det har inte riktigt klickat. Så istället för att bara låta det ligga, varför inte piffa?

Här är bältet före piffning, enligt beskrivning ovan.

Tofsar? Nej bollar! Nu är det bollar som gäller! Små runda uppstudsiga bollar i alla tänkbara färger - here we go!

och lite ihopflätade bollparandis med speglar till det :)





Och efter att bollbältet fått besöka både den ena och den andra höften så undrar jag ifall jag inte skulle behöva en till kjol...?

/B

fredag 10 februari 2012

Konsten att le

Jag spenderade sommaren med att tjata på våra stackars elever om att le - varför? Jo, för man ska dansa med hela kroppen, även ansiktet! Det finns tyvärr inget värre än dansuppträdanden med dansare som ser ihopbitna, sura och många gånger uttråkade ut. Oftast beror det på nerver. Man har så mycket annat att tänka på att man glömmer sitt vackra leende, men det är också något som många inte övar på.

Lösningen är att träna. Precis som på sin dans så bör man även öva på att le. Det känns lite konstigt att stå framför spegeln och öva på sitt leende, men det fungerar. Ställ dig framför spegeln och le; hur känns det, vilka muskler använder du? Gör samma övning utan spegel. Hur känns det? Kom ihåg hur det känns att le, öva sedan framför en videokamera så du kan se hur det ser ut. Om du gör det här tillräckligt ofta så kommer det att ge resultat på scenen. Och du, titta inte på andras leenden, alla ler olika.

Sedan kommer överkursen. Det är viktigt att man inte bara ler för att man måste. Tänk på saker som får dig att bli glad: kärestan, barnen, husdjuret, vänner, naturen, eller vad det kan vara. Ett fejkat leende ser fejkat ut, så undvik gärna skönhetstävlingslooken. Ett vackert genuint leende kommer från en känsla, så tänk glada tankar när du övar.

Till alla danser passar dock inte ett leende. Tänk efter vilken känsla du vill förmedla till din publik. Till en mörk och lite dyster fusionkoreografi kanske inte ett leende passar, utan ett lite mer kraftfullt ansiktsuttryck är att föredra. Öva även på det! Det är stor skillnad mellan att se ut som att man är sur och grinig eller om man förmedlar en känsla av kraft och styrka. Glöm inte ditt ansikte när du dansar!
/F