måndag 24 december 2012

God Jul från Tiktaalik!

Vi är lite skadeskjutna just nu, med onda svanskotor, begynnande hälsporrar och diskbråck, men God dans-Jul på er! :)


(egentligen hade vi spelat in en julhälsning också, men filmerna har krånglat som sjutton så den kommer senare!)

lördag 15 december 2012

Inlägg nummer 100!

 

Tiden går fort och helt plötsligt sitter vi här i färd med att publicera det 100:e inlägget på bloggen! Vi tänkte att vi skulle fira det genom att bjuda på en bild- och filmkavalkad från åren som gått, fast kanske inte i den form ni är vana vid.. :)

Från början var det snarast tvärtom (som ni kanske märker), men numera är det ofta så att det är flera som har med kamerorna när det är uppträdande och annat på gång och enorma mängder bilder resulterar inte bara ett fåtal bra, utan också ett antal mindre bra bilder. Men det kan ju vara kul det med, särskilt när man firar lite extra så här som vi gör nu! Så, från oss alla till er alla - Grattis till vårt hundrade blogginlägg!

2006 var turbanernas år, här visas de upp på den allra första elevföreställningen
Året var 2007 och nu var det lite mer fusion som gällde

Ingen har någonsin sett Irja så vackert färgglad sedan denna dag

Inte vår allra bästa fotosession får väl erkännas
Ställ upp ett gäng dansare i starkt solsken, lägg till två söta hundar och en skugga så får man denna komposition



Det ska föreställa en camel walk, tror vi...

Killikill?





"floorwork"






Linser i, ögonfransar på samt intag av diverse vätskor på stockholms centralstation








"Se allvarliga ut!"






Hoppeti





Möjligen vår absolut bästa bild hittills
Lekplatsen Plikta i Göteborg. Fun times!







 

Sen ska vi ju inte hyckla med att vi ibland har väldigt avslappnade träningar också... ;) Lek och allvar i lagom balans är något av ett motto, så att säga!

Och så ska vi inte förglömma de gånger då danslusten formligen övermannar oss, vilket lätt kan hända när man lyssnar på livemusik av Morfis Bixur till exempel! Att detta fångas på film är som ni förstår extremt ovanligt, men här var Fia påpassligt med när Berenike inte kunde stå emot längre:



fredag 23 november 2012

Funderingar: det där med att dansa tillsammans

Jag ser mig fortfarande som tämligen ny inom ATS med mina ynka tre år inom stilen, och har från och till funderat ganska mycket på vad som gjorde att jag fastnade för den, vad som fortsätter att upprätthålla mitt intresse, vad som gör en riktigt duktig ATS-dansare, och vad som så att säga är grejen med den här gruppimprovisationsgrejen... det här är några av mina tankar, lite lösryckt sådär.

För mig är det onekligen så att en stor del av charmen med ATS är det globala språket som delas av alla utövare oavsett vart i världen man har tagit sin kurs (förutsätt att man gått en ATS-kurs och inte en ITS-kurs). Men som tur är behöver man inte leta så långt bort för att hitta andra att dansa med! I Mälardalen där vi håller till finns många ATS-dansare på alla tänkbara nivåer och något av det roligaste man kan göra är att dansa tillsammans på workshops och haflor!

Jag tror att det är nyttigt att dansa med andra. Visst är det en fantastisk upplevelse att få dansa ihop sig med några få, så att man tillslut anar vilket steg som är på väg långt innan tecknet kommer och man liksom rör sig som en enda organism tillsammans, men det är också otroligt utvecklande att dansa med nya människor då och då! Man 'tvingas' öva på både tydlighet och följsamhet och får ofta ett hum om vart man slarvar lite. Personer du dansar regelbundet med lär sig ganska snabbt att läsa av dig ändå, och då är det lätt att man fortsätter slarva eller till och med slarvar mer utan att man tänker på det. En annan "fara" med att dansa med samma personer hela tiden är att man utan att reflektera över det börjar göra egna små varianter och plötsligt har man halkat in på ITS-blandad ATS. Det är förstås inget generalfel i det, men man ska ha i bakhuvudet att egna ITS-varianter bara kan användas i den egna gruppen och personligen tycker jag det är tråkigt om man tappar den globala aspekten.

Jag tror också att det kan vara nyttigt att begränsa sig. Om man tar en kurs med varierande förkunskapsnivå inom elevgruppen kan det vara väldigt utmanande att inte få lov att använda alla steg man kan. Det faller sig naturligt att de som dansat lite längre får anpassa sig till de som dansat lite kortare tid, men att upprätthålla både flöde och tydlighet samtidigt som man bara får lov att använda ett visst antal steg kräver en del koncentration, och dessutom får man möjlighet att gå tillbaka och finslipa steg det kanske var ett tag sedan man lärde sig. FCBD uppmanar för övrigt sina elever att regelbundet repetera nybörjarklasser för att man aldrig kan öva för mycket på grunderna! Däremot är det kanske inte så roligt med en kurs med alltför stora skillnader i förkunskaper. Nybörjare och avancerade elever har generellt alltför olika behov för att båda ska bli nöjda av en gemensam kurs, särskilt om det handlar om en betalkurs där man så att säga vill ha valuta för pengarna. Kanske tycker en nybörjare att det går framåt för snabbt och att inget av det man lär sig hinner fastna på djupet. Kanske upplever en avancerad elev att det blir tråkigt att i längden ständigt behöva begränsa sin dans utifrån andras förutsättningar. I den sortens miljö kan tankar och känslor om att vara "dålig" och "för bra" växa och sådana vill man undvika så långt det går. Visst ska man vara ärlig med att det finns mycket duktiga ATS-dansare, men en annan del av charmen med ATS är ju också att det inte finns något 'bäst-före-datum'. Se bara på genomsnittsåldern i FCBD. Ju längre man har hållt på och ju mer man har tränat, desto bättre blir man, så enkelt är det. Och med det i åtanke blir det onödigt att tänka i termer som "för dålig" och "för bra" när det till stor del helt enkelt handlar om tid.

På ett sätt skulle man kanske kunna säga att något som utmärker en duktig ATS-dansare är just att hen kan dansa med alla eftersom man då inte bara har en långt utvecklad teknik och egen förståelse för dansen, utan även lyhördhet, anpassningsförmåga och tydlighet. En riktigt bra ATS-dansare kan både leda och följa och har därmed också en förmåga att lyfta sina meddansare till nya höjder, en förmåga att fånga upp och föra vidare. Detta inte bara genom ett tydligt ledarskap, utan också en positiv inställning som ingjuter både förtroende och självförtroende hos sina meddansare och verkar allmänt stärkande för gruppen. Att vara en bra ATS-dansare handlar i mina ögon alltså väldigt mycket om den sociala förmågan, utöver det rent tekniska kunnandet. 

Något annat som ska nämnas i sammanhanget är den fina gemenskap som genomsyrar hela ATS-kulturen. Den benämns ofta "Tribal Spirit" och kan enkelt sett beskrivas som ett förhållningssätt som präglas av respekt, positivitet och just gemenskap. Vi har alla ett ansvar att upprätthålla denna Tribal Spirit och ett enkelt och roligt sätt är att dansa tillsammans med andra, med öppet sinne gentemot våra meddansare. Man kan inte tävla i ATS, så lägg bort konkurrenstänket och bara njut av att vara en del av en global gemenskap där det finns plats för alla - oavsett kunskapsnivå, kroppstyp och dansursprung. Och om du får möjlighet att gå på en hafla eller en workshop, gör det! Det kanske känns nervöst de första gångerna men jag vågar påstå att du inte kommer att ångra dig. Du kommer förmodligen ha jätteroligt, lära dig massor och dessutom kanske få en vision om vart du vill komma med din dans genom att titta på andra. Förebilder finns inte bara på youtube, så våga dig ut från kammaren och träffa dem! ;)


Vad har ni läsare för tankar? Har de rört sig längs liknande banor som mina eller har ni tänkt helt annorlunda? Tänker ni på helt andra grejer? Finns det någon nytta (och kanske även nöje?) med att fundera på såna här saker eller spelar det inte någon större roll? Jag tycker ATS är ett otroligt spännande samtalsämne ur många aspekter, så dela gärna med er! :)

/M

onsdag 7 november 2012

Puja - Moving meditation

Puja (uttalas något i stil med [puh-dja] på engelska) är en långsam rörelsesekvens hämtad från den klassisk-indiska danstraditionen, och ingår i nivå 1 av FCBDs nivåindelning. Den kallas också för moving meditation och är ett fint sätt att inleda en lektion eller träningssession på för att komma i stämning och bli avslappnad och koncentrerad. Den är dessutom så vacker att vi, och många andra, gärna använder den på scen ibland.


 Dansguppen Red lotus gör en Puja från 0:20



Här ser vi Devyani Dance Company som inleder med en Puja



Tiktaalik inleder med en Puja vid studiefrämjandets scen på kulturnatten 2012 (bara ett smakprov från kulturnatten än så länge, vi är inte riktigt klara med filmerna därifrån än!)



Här nedan följer Berenikes recension av pujaavsnitten på FCBD:s dvd-er:

"Pujan finns med på de flesta av FCBD:s dvd-er och i lite skiftande kvalitet. Den finns med på vol 1, den uppdaterade 4:an (Embellishments & variations), vol 5, 6 och 7.
Den återfinns inte alltid som "puja", utan på vol 1 och 7 benämns den som Moving meditation. Båda är filmade i klassrumsmiljö, men på 1:an ser man Carolena både bakifrån och i spegeln och både bild och ljud är klarare än på 7:an, som är ganska trist filmad enbart i spegeln så att alltihop blir spegelvänt och dessutom med dåligt ljud. Carolena berättar bara helt kort samtidigt som hon gör pujan, och lotusblomman är ganska flyktig, även om hon gör den långsamt och liksom stannar upp där (detta gäller både vol 1 och 7). 
På den uppdaterade 4:an så kallas den "Silent puja" och den görs helt utan tal. Den är filmad väldigt nära, så man ser bara delar av Carolena bakifrån (lite mer av henne i spegeln ibland dock, snett framifrån, men just lotusen försvinner helt ur bild. Då ser man bara hennes axlar och om man inte redan kan pujan så är det väldigt svårt att veta vad hon har för sig överhuvudtaget). Denna dvd rekommenderas inte ur pujahänseende! 
Pujan på vol 5 och 6 är i mitt tycke de bästa. På vol 5 finns den under "concepts" och på vol 6 under "welcome", samma upptagning på båda men inbäddade med annat i respektive avsnitt. Bäst och tydligast filmning och ljud. Carolena berättar dessutom utförligast här, om än marginellt, samtidigt som hon gör den. Man får också följa henne en gång under tystnad. 
Ett mycket prisvärt budgetalternativ är annars Carolenas kombinerade bok-cd-dvd-set som är en sammanslagning av valda delar av vol 1 (bla pujan) och den första utgåvan av vol 4 (som senare uppdaterats)  + en hel cd med musik av Helm, förutom den lilla boken där också pujan finns beskriven. 
FCBD:s dvd-er finns att ladda ner här; avsevärt billigare än att köpa de fysiska dvd:erna (då rätt mycket frakt tillkommer) och rekommenderas ändå som referensbibliotek för den som verkligen är intresserad av ATS®."  

lördag 20 oktober 2012

Att utvecklas som dansare

Att utvecklas som dansare vill väl de allra flesta av oss oavsett nivå, men det är kanske inte alltid så lätt att veta hur man konkret kan gå tillväga. Som nybörjare kan man bli överväldigad av allt man ska tänka på, medan den mer erfarne dansaren kanske kan uppleva att utvecklingen liksom tagit stopp. Finns det några bra tips? En mycket läsvärd artikel som ramar in och strukturerar upp det mesta för dansare alltifrån nybörjarnivå till avancerad nivå finns här.

Och som en illustration på den ständigt pågående utvecklingscykeln tänkte vi att detta klipp kunde passa:



lördag 13 oktober 2012

Minnen från Stockholm Belly Dance Festival

Det var mycket som hände i våras, särskilt i Maj. Förutom att vi hade stora gruppträningar (varav en med liveband!) inför Kulturernas karneval, så var det ju SBDF också: Stockholm Belly Dance Festival. Irja och Berenike har faktiskt varit med på SBDF en gång förut, men inte under namnet Tiktaalik så man skulle kunna säga att det var Tiktaaliks SBDF-premiär om än med rutinerade medlemmar! För att göra en lång historia kort så hade vi en heldag i Stockholm och hade hemskt roligt, och skulle därför vilja dela med oss av lite minnen från upplevelsen. Håll till godo!


Incheckning och väntan på bazaarkunder... :)



Piff i trångt omklädningsrum

Och sen väntan. Som vi fyllde ut med försök till artistiska foton i sluttande korridor,
med varierande framgång.

Känna på golvet och stämma av med ljudteknikern,
och sen var det bara att vänta lite till. I timmar, visade det sig... vi blev uttråkade.

Så vi roade oss med att ta fler bilder! Lina illustrerar.
 
Man kan ställa upp för fotografering utomhus där det är lite svalare...

Eller exempelvis göra mycket roligt med en vanlig vägg....



Fast risken är ju att de egyptiska världstjärnorna undrar vad man håller på med.. :)
 
Och sen var det helt plötsligt nästan dags..! Tystnad i korridoren och stor koncentration.
 
Uppställning!



/M