För mig är det onekligen så att en stor del av charmen med ATS är det globala språket som delas av alla utövare oavsett vart i världen man har tagit sin kurs (förutsätt att man gått en ATS-kurs och inte en ITS-kurs). Men som tur är behöver man inte leta så långt bort för att hitta andra att dansa med! I Mälardalen där vi håller till finns många ATS-dansare på alla tänkbara nivåer och något av det roligaste man kan göra är att dansa tillsammans på workshops och haflor!
Jag tror att det är nyttigt att dansa med andra. Visst är det en fantastisk upplevelse att få dansa ihop sig med några få, så att man tillslut anar vilket steg som är på väg långt innan tecknet kommer och man liksom rör sig som en enda organism tillsammans, men det är också otroligt utvecklande att dansa med nya människor då och då! Man 'tvingas' öva på både tydlighet och följsamhet och får ofta ett hum om vart man slarvar lite. Personer du dansar regelbundet med lär sig ganska snabbt att läsa av dig ändå, och då är det lätt att man fortsätter slarva eller till och med slarvar mer utan att man tänker på det. En annan "fara" med att dansa med samma personer hela tiden är att man utan att reflektera över det börjar göra egna små varianter och plötsligt har man halkat in på ITS-blandad ATS. Det är förstås inget generalfel i det, men man ska ha i bakhuvudet att egna ITS-varianter bara kan användas i den egna gruppen och personligen tycker jag det är tråkigt om man tappar den globala aspekten.
Jag tror också att det kan vara nyttigt att begränsa sig. Om man tar en kurs med varierande förkunskapsnivå inom elevgruppen kan det vara väldigt utmanande att inte få lov att använda alla steg man kan. Det faller sig naturligt att de som dansat lite längre får anpassa sig till de som dansat lite kortare tid, men att upprätthålla både flöde och tydlighet samtidigt som man bara får lov att använda ett visst antal steg kräver en del koncentration, och dessutom får man möjlighet att gå tillbaka och finslipa steg det kanske var ett tag sedan man lärde sig. FCBD uppmanar för övrigt sina elever att regelbundet repetera nybörjarklasser för att man aldrig kan öva för mycket på grunderna! Däremot är det kanske inte så roligt med en kurs med alltför stora skillnader i förkunskaper. Nybörjare och avancerade elever har generellt alltför olika behov för att båda ska bli nöjda av en gemensam kurs, särskilt om det handlar om en betalkurs där man så att säga vill ha valuta för pengarna. Kanske tycker en nybörjare att det går framåt för snabbt och att inget av det man lär sig hinner fastna på djupet. Kanske upplever en avancerad elev att det blir tråkigt att i längden ständigt behöva begränsa sin dans utifrån andras förutsättningar. I den sortens miljö kan tankar och känslor om att vara "dålig" och "för bra" växa och sådana vill man undvika så långt det går. Visst ska man vara ärlig med att det finns mycket duktiga ATS-dansare, men en annan del av charmen med ATS är ju också att det inte finns något 'bäst-före-datum'. Se bara på genomsnittsåldern i FCBD. Ju längre man har hållt på och ju mer man har tränat, desto bättre blir man, så enkelt är det. Och med det i åtanke blir det onödigt att tänka i termer som "för dålig" och "för bra" när det till stor del helt enkelt handlar om tid.
På ett sätt skulle man kanske kunna säga att något som utmärker en duktig ATS-dansare är just att hen kan dansa med alla eftersom man då inte bara har en långt utvecklad teknik och egen förståelse för dansen, utan även lyhördhet, anpassningsförmåga och tydlighet. En riktigt bra ATS-dansare kan både leda och följa och har därmed också en förmåga att lyfta sina meddansare till nya höjder, en förmåga att fånga upp och föra vidare. Detta inte bara genom ett tydligt ledarskap, utan också en positiv inställning som ingjuter både förtroende och självförtroende hos sina meddansare och verkar allmänt stärkande för gruppen. Att vara en bra ATS-dansare handlar i mina ögon alltså väldigt mycket om den sociala förmågan, utöver det rent tekniska kunnandet.
Något annat som ska nämnas i sammanhanget är den fina gemenskap som genomsyrar hela ATS-kulturen. Den benämns ofta "Tribal Spirit" och kan enkelt sett beskrivas som ett förhållningssätt som präglas av respekt, positivitet och just gemenskap. Vi har alla ett ansvar att upprätthålla denna Tribal Spirit och ett enkelt och roligt sätt är att dansa tillsammans med andra, med öppet sinne gentemot våra meddansare. Man kan inte tävla i ATS, så lägg bort konkurrenstänket och bara njut av att vara en del av en global gemenskap där det finns plats för alla - oavsett kunskapsnivå, kroppstyp och dansursprung. Och om du får möjlighet att gå på en hafla eller en workshop, gör det! Det kanske känns nervöst de första gångerna men jag vågar påstå att du inte kommer att ångra dig. Du kommer förmodligen ha jätteroligt, lära dig massor och dessutom kanske få en vision om vart du vill komma med din dans genom att titta på andra. Förebilder finns inte bara på youtube, så våga dig ut från kammaren och träffa dem! ;)
Vad har ni läsare för tankar? Har de rört sig längs liknande banor som mina eller har ni tänkt helt annorlunda? Tänker ni på helt andra grejer? Finns det någon nytta (och kanske även nöje?) med att fundera på såna här saker eller spelar det inte någon större roll? Jag tycker ATS är ett otroligt spännande samtalsämne ur många aspekter, så dela gärna med er! :)
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar