Jag ser mig fortfarande som tämligen ny inom ATS med mina ynka tre år inom stilen, och har från och till funderat ganska mycket på vad som gjorde att jag fastnade för den, vad som fortsätter att upprätthålla mitt intresse, vad som gör en riktigt duktig ATS-dansare, och vad som så att säga är grejen med den här gruppimprovisationsgrejen... det här är några av mina tankar, lite lösryckt sådär.
För mig är det onekligen så att en stor del av charmen med ATS är det globala språket som delas av alla utövare oavsett vart i världen man har tagit sin kurs (förutsätt att man gått en ATS-kurs och inte en ITS-kurs). Men som tur är behöver man inte leta så långt bort för att hitta andra att dansa med! I Mälardalen där vi håller till finns många ATS-dansare på alla tänkbara nivåer och något av det roligaste man kan göra är att dansa tillsammans på workshops och haflor!
Jag tror att det är nyttigt att dansa med andra. Visst är det en fantastisk upplevelse att få dansa ihop sig med några få, så att man tillslut anar vilket steg som är på väg långt innan tecknet kommer och man liksom rör sig som en enda organism tillsammans, men det är också otroligt utvecklande att dansa med nya människor då och då! Man 'tvingas' öva på både tydlighet och följsamhet och får ofta ett hum om vart man slarvar lite. Personer du dansar regelbundet med lär sig ganska snabbt att läsa av dig ändå, och då är det lätt att man fortsätter slarva eller till och med slarvar mer utan att man tänker på det. En annan "fara" med att dansa med samma personer hela tiden är att man utan att reflektera över det börjar göra egna små varianter och plötsligt har man halkat in på ITS-blandad ATS. Det är förstås inget generalfel i det, men man ska ha i bakhuvudet att egna ITS-varianter bara kan användas i den egna gruppen och personligen tycker jag det är tråkigt om man tappar den globala aspekten.
Jag tror också att det kan vara nyttigt att begränsa sig. Om man tar en kurs med varierande förkunskapsnivå inom elevgruppen kan det vara väldigt utmanande att inte få lov att använda alla steg man kan. Det faller sig naturligt att de som dansat lite längre får anpassa sig till de som dansat lite kortare tid, men att upprätthålla både flöde och tydlighet samtidigt som man bara får lov att använda ett visst antal steg kräver en del koncentration, och dessutom får man möjlighet att gå tillbaka och finslipa steg det kanske var ett tag sedan man lärde sig. FCBD uppmanar för övrigt sina elever att regelbundet repetera nybörjarklasser för att man aldrig kan öva för mycket på grunderna! Däremot är det kanske inte så roligt med en kurs med alltför stora skillnader i förkunskaper. Nybörjare och avancerade elever har generellt alltför olika behov för att båda ska bli nöjda av en gemensam kurs, särskilt om det handlar om en betalkurs där man så att säga vill ha valuta för pengarna. Kanske tycker en nybörjare att det går framåt för snabbt och att inget av det man lär sig hinner fastna på djupet. Kanske upplever en avancerad elev att det blir tråkigt att i längden ständigt behöva begränsa sin dans utifrån andras förutsättningar. I den sortens miljö kan tankar och känslor om att vara "dålig" och "för bra" växa och sådana vill man undvika så långt det går. Visst ska man vara ärlig med att det finns mycket duktiga ATS-dansare, men en annan del av charmen med ATS är ju också att det inte finns något 'bäst-före-datum'. Se bara på genomsnittsåldern i FCBD. Ju längre man har hållt på och ju mer man har tränat, desto bättre blir man, så enkelt är det. Och med det i åtanke blir det onödigt att tänka i termer som "för dålig" och "för bra" när det till stor del helt enkelt handlar om tid.
På ett sätt skulle man kanske kunna säga att något som utmärker en duktig ATS-dansare är just att hen kan dansa med alla eftersom man då inte bara har en långt utvecklad teknik och egen förståelse för dansen, utan även lyhördhet, anpassningsförmåga och tydlighet. En riktigt bra ATS-dansare kan både leda och följa och har därmed också en förmåga att lyfta sina meddansare till nya höjder, en förmåga att fånga upp och föra vidare. Detta inte bara genom ett tydligt ledarskap, utan också en positiv inställning som ingjuter både förtroende och självförtroende hos sina meddansare och verkar allmänt stärkande för gruppen. Att vara en bra ATS-dansare handlar i mina ögon alltså väldigt mycket om den sociala förmågan, utöver det rent tekniska kunnandet.
Något annat som ska nämnas i sammanhanget är den fina gemenskap som genomsyrar hela ATS-kulturen. Den benämns ofta "Tribal Spirit" och kan enkelt sett beskrivas som ett förhållningssätt som präglas av respekt, positivitet och just gemenskap. Vi har alla ett ansvar att upprätthålla denna Tribal Spirit och ett enkelt och roligt sätt är att dansa tillsammans med andra, med öppet sinne gentemot våra meddansare. Man kan inte tävla i ATS, så lägg bort konkurrenstänket och bara njut av att vara en del av en global gemenskap där det finns plats för alla - oavsett kunskapsnivå, kroppstyp och dansursprung. Och om du får möjlighet att gå på en hafla eller en workshop, gör det! Det kanske känns nervöst de första gångerna men jag vågar påstå att du inte kommer att ångra dig. Du kommer förmodligen ha jätteroligt, lära dig massor och dessutom kanske få en vision om vart du vill komma med din dans genom att titta på andra. Förebilder finns inte bara på youtube, så våga dig ut från kammaren och träffa dem! ;)
Vad har ni läsare för tankar? Har de rört sig längs liknande banor som mina eller har ni tänkt helt annorlunda? Tänker ni på helt andra grejer? Finns det någon nytta (och kanske även nöje?) med att fundera på såna här saker eller spelar det inte någon större roll? Jag tycker ATS är ett otroligt spännande samtalsämne ur många aspekter, så dela gärna med er! :)
/M
fredag 23 november 2012
onsdag 7 november 2012
Puja - Moving meditation
Puja (uttalas något i stil med [puh-dja] på engelska) är en långsam rörelsesekvens hämtad från den klassisk-indiska danstraditionen, och ingår i nivå 1 av FCBDs nivåindelning. Den kallas också för moving meditation och är ett fint sätt att inleda en lektion eller träningssession på för att komma i stämning och bli avslappnad och koncentrerad. Den är dessutom så vacker att vi, och många andra, gärna använder den på scen ibland.
"Pujan finns med på de flesta av FCBD:s dvd-er och i lite skiftande kvalitet. Den finns med på vol 1, den uppdaterade 4:an (Embellishments & variations), vol 5, 6 och 7.
Dansguppen Red lotus gör en Puja från 0:20
Här ser vi Devyani Dance Company som inleder med en Puja
Tiktaalik inleder med en Puja vid studiefrämjandets scen på kulturnatten 2012 (bara ett smakprov från kulturnatten än så länge, vi är inte riktigt klara med filmerna därifrån än!)
Här nedan följer Berenikes recension av pujaavsnitten på FCBD:s dvd-er:
"Pujan finns med på de flesta av FCBD:s dvd-er och i lite skiftande kvalitet. Den finns med på vol 1, den uppdaterade 4:an (Embellishments & variations), vol 5, 6 och 7.
Den återfinns inte alltid som "puja", utan på vol 1 och 7 benämns den som Moving meditation. Båda är filmade i klassrumsmiljö, men på 1:an ser man Carolena både bakifrån och i spegeln och både bild och ljud är klarare än på 7:an, som är ganska trist filmad enbart i spegeln så att alltihop blir spegelvänt och dessutom med dåligt ljud. Carolena berättar bara helt kort samtidigt som hon gör pujan, och lotusblomman är ganska flyktig, även om hon gör den långsamt och liksom stannar upp där (detta gäller både vol 1 och 7).
På den uppdaterade 4:an så kallas den "Silent puja" och den görs helt utan tal. Den är filmad väldigt nära, så man ser bara delar av Carolena bakifrån (lite mer av henne i spegeln ibland dock, snett framifrån, men just lotusen försvinner helt ur bild. Då ser man bara hennes axlar och om man inte redan kan pujan så är det väldigt svårt att veta vad hon har för sig överhuvudtaget). Denna dvd rekommenderas inte ur pujahänseende!
Pujan på vol 5 och 6 är i mitt tycke de bästa. På vol 5 finns den under "concepts" och på vol 6 under "welcome", samma upptagning på båda men inbäddade med annat i respektive avsnitt. Bäst och tydligast filmning och ljud. Carolena berättar dessutom utförligast här, om än marginellt, samtidigt som hon gör den. Man får också följa henne en gång under tystnad.
Ett mycket prisvärt budgetalternativ är annars Carolenas kombinerade bok-cd-dvd-set som är en sammanslagning av valda delar av vol 1 (bla pujan) och den första utgåvan av vol 4 (som senare uppdaterats) + en hel cd med musik av Helm, förutom den lilla boken där också pujan finns beskriven.
FCBD:s dvd-er finns att ladda ner här; avsevärt billigare än att köpa de fysiska dvd:erna (då rätt mycket frakt tillkommer) och rekommenderas ändå som referensbibliotek för den som verkligen är intresserad av ATS®."
lördag 20 oktober 2012
Att utvecklas som dansare
Att utvecklas som dansare vill väl de allra flesta av oss oavsett nivå, men det är kanske inte alltid så lätt att veta hur man konkret kan gå tillväga. Som nybörjare kan man bli överväldigad av allt man ska tänka på, medan den mer erfarne dansaren kanske kan uppleva att utvecklingen liksom tagit stopp. Finns det några bra tips? En mycket läsvärd artikel som ramar in och strukturerar upp det mesta för dansare alltifrån nybörjarnivå till avancerad nivå finns här.
Och som en illustration på den ständigt pågående utvecklingscykeln tänkte vi att detta klipp kunde passa:
Etiketter:
allmänt,
filmklipp,
inspiration,
träning
lördag 13 oktober 2012
Minnen från Stockholm Belly Dance Festival
Det var mycket som hände i våras, särskilt i Maj. Förutom att vi hade stora gruppträningar (varav en med liveband!) inför Kulturernas karneval, så var det ju SBDF också: Stockholm Belly Dance Festival. Irja och Berenike har faktiskt varit med på SBDF en gång förut, men inte under namnet Tiktaalik så man skulle kunna säga att det var Tiktaaliks SBDF-premiär om än med rutinerade medlemmar! För att göra en lång historia kort så hade vi en heldag i Stockholm och hade hemskt roligt, och skulle därför vilja dela med oss av lite minnen från upplevelsen. Håll till godo!
/M
| Incheckning och väntan på bazaarkunder... :) |
| Piff i trångt omklädningsrum |
| Och sen väntan. Som vi fyllde ut med försök till artistiska foton i sluttande korridor, med varierande framgång. |
| Känna på golvet och stämma av med ljudteknikern, och sen var det bara att vänta lite till. I timmar, visade det sig... vi blev uttråkade. |
| Så vi roade oss med att ta fler bilder! Lina illustrerar. |
| Man kan ställa upp för fotografering utomhus där det är lite svalare... |
| Eller exempelvis göra mycket roligt med en vanlig vägg.... |
| Fast risken är ju att de egyptiska världstjärnorna undrar vad man håller på med.. :) |
| Och sen var det helt plötsligt nästan dags..! Tystnad i korridoren och stor koncentration. |
| Uppställning! |
/M
söndag 7 oktober 2012
Mosaikbälte! Kan det funka??
Jag hittade en bältesbas på ebay till mycket överkomligt pris. Det ser lite trist ut i sig, men bara de åldersmärkta pärlbroderade rundlarna, Gul i Peron, som satt på den var väl värda sitt pris. Då de dessutom går i olika turkosa toner tänkte jag göra slag i saken att använda de mosaikplattor som jag inhandlat just med bältesmakeri i åtanke.
| Börjar med att placera ut mosaikplattorna och limma fast dem med textillim. Gillar verkligen tyngden som de ger! Fin lyster har de också. |
| Eftersom det fortfarande kändes lite tomt och liksom utspritt emellan så limmade jag fast ett par remsor Lovikka-garn också. Lite bätttre så. |
![]() |
| Tofsar på plats, men det fattas fortfarande en mosaikbricka. Jag har inte satt så mycket tofsar just på höften med tanke på att kjolen ska hakas upp där, men däremot är det massor med tofsar baktill ;) Bältet går att använda nu, men det kommer säkert att justeras vidare, allt enligt Majas devis: "Klart betyder inte färdigt." |
/B
fredag 28 september 2012
Lätt som en plätt! Eller?
Jag möts ganska ofta av föreställningen att ATS är en lätt dansform, åtminstone i jämförelse med Tribal fusion. Jag tror det kan ha att göra med att fusion är mer tekniskt inriktad. Att dansa fusion har på ett sätt blivit ett signum för att vara en bra dansare, medan ATS ofta är något man får med "på köpet" när man ändå är inne i tribalsvängen. Att det liksom hör till allmänbildningen att känna till ursprunget när man dansar fusion, typ, medan det länge varit få som dansar ATS för ATS:ens egen skull, i alla fall i Sverige. Men jag tycker faktiskt inte att det är så enkelt.
Nu är det visserligen förhållandevis lätt att komma igång med ATS. Rörelserna i sig är inte alltför tekniskt avancerade och om man bara lär sig att ge och uppfatta tecknen så kan man utan större problem komma igång och socialdansa tillsammans med andra. Jag skriver socialdansa för det är där man så att säga börjar, och det är i socialdansen som mångas uppfattning om ATS har avstannat - man upplever stilen som en okomplicerad dansform som utförs i socialt syfte. Man jammar och har kul helt enkelt. Det tenderar således att benämnas att man "bara" dansar ATS om man inte också dansar fusion, medan fusion mer ges respekten att kunna stå för sig själv och ofta anses som mer konstnärlig. Fusion omges också mer av individuell stjärnstatus, mycket för att den ofta framförs just solo. Man får en chans att glänsa och ATS erbjuder inte riktigt samma arena för det.
Att ATS är en gruppdans och således social/kommunikativ är absolut inget jag vänder mig emot, tvärtom - det är det som gör att jag älskar den. Det är att ATS skulle vara endast en social dans utan konstnärliga aspekter jag inte håller med om. ATS är ingen egotripp där man visar upp sig själv och sina förmågor, det är en gruppdans där man tvingas släppa kontrollen och utlämna sig åt sina meddansare. Man skapar tillsammans i stunden, utan att veta i förhand vad som ska hända. Det kan vara en stor utmaning, särskilt om man ska dansa inför en publik och vill att det ska bli så bra som möjligt, detta att kapitulera inför att det inte alltid är ens egen version och tolkning som ska fram ;) Inte minst i ett samhälle som i mångt och mycket präglas av individualism.
Och det är här jag hävdar att konstnärligheten kommer in, när ATS:en lämnar socialiseringsstadiet och ska framföras som den kommunikativa konstform den faktiskt också är. Det krävs lyhördhet på flera plan, dels meddansare emellan och förmågan att släppa sitt ego, dels inför musiken och vad den säger/ber om, men också för "det yttre ögat" som innebär att man i dansen har ett utifrånperspektiv på vad gruppen som helhet har gjort, gör just nu, och behöver göra framåt för att framförandet ska bibehålla spänning, dynamik och vara estetiskt tilltalande. Det yttre ögat som också ser dansen i rummet den befinner sig i, och då även bör ta hänsyn till aspekter som scenutrymme, formationer, avstånd, djup och nivåer.
Om man tänker efter lite så är det en väldig massa saker att hålla koll på simultant. Egentligen allt som vilken annan konstnärligt inriktad dans som helst bör innehålla, fast dessutom i ett improviserat gruppsammanhang. Att ordlöst kommunicera med sina meddansare och dessutom komma överens och ta gemensamt ansvar för vad som ska hända, i stunden, det kräver en förmåga att fatta snabba beslut och en vakenhet att uppfatta andras. Det kräver följsamhet, musikalitet och att ha koll på sitt ansiktsuttryck. Det kräver övning och hårt arbete med att finslipa sin teknik så att rörelserna inte blir slafsiga utan så rena som möjligt, och inte minst för att göra tydliga tecken som inte kan missuppfattas. Ju tydligare tecken och ju större följsamhet, desto friare kan man som grupp vara i nyskapandet av kombinationer och vändningar och således hålla dansen levande och spännande för alla, såväl dansare som publik. Allt för att dansen ska kunna presenteras som den konstform den är.
Men allt detta är väl egentligen ganska enkelt, eller? ;)
/B
Nu är det visserligen förhållandevis lätt att komma igång med ATS. Rörelserna i sig är inte alltför tekniskt avancerade och om man bara lär sig att ge och uppfatta tecknen så kan man utan större problem komma igång och socialdansa tillsammans med andra. Jag skriver socialdansa för det är där man så att säga börjar, och det är i socialdansen som mångas uppfattning om ATS har avstannat - man upplever stilen som en okomplicerad dansform som utförs i socialt syfte. Man jammar och har kul helt enkelt. Det tenderar således att benämnas att man "bara" dansar ATS om man inte också dansar fusion, medan fusion mer ges respekten att kunna stå för sig själv och ofta anses som mer konstnärlig. Fusion omges också mer av individuell stjärnstatus, mycket för att den ofta framförs just solo. Man får en chans att glänsa och ATS erbjuder inte riktigt samma arena för det.
Att ATS är en gruppdans och således social/kommunikativ är absolut inget jag vänder mig emot, tvärtom - det är det som gör att jag älskar den. Det är att ATS skulle vara endast en social dans utan konstnärliga aspekter jag inte håller med om. ATS är ingen egotripp där man visar upp sig själv och sina förmågor, det är en gruppdans där man tvingas släppa kontrollen och utlämna sig åt sina meddansare. Man skapar tillsammans i stunden, utan att veta i förhand vad som ska hända. Det kan vara en stor utmaning, särskilt om man ska dansa inför en publik och vill att det ska bli så bra som möjligt, detta att kapitulera inför att det inte alltid är ens egen version och tolkning som ska fram ;) Inte minst i ett samhälle som i mångt och mycket präglas av individualism.
Och det är här jag hävdar att konstnärligheten kommer in, när ATS:en lämnar socialiseringsstadiet och ska framföras som den kommunikativa konstform den faktiskt också är. Det krävs lyhördhet på flera plan, dels meddansare emellan och förmågan att släppa sitt ego, dels inför musiken och vad den säger/ber om, men också för "det yttre ögat" som innebär att man i dansen har ett utifrånperspektiv på vad gruppen som helhet har gjort, gör just nu, och behöver göra framåt för att framförandet ska bibehålla spänning, dynamik och vara estetiskt tilltalande. Det yttre ögat som också ser dansen i rummet den befinner sig i, och då även bör ta hänsyn till aspekter som scenutrymme, formationer, avstånd, djup och nivåer.
Om man tänker efter lite så är det en väldig massa saker att hålla koll på simultant. Egentligen allt som vilken annan konstnärligt inriktad dans som helst bör innehålla, fast dessutom i ett improviserat gruppsammanhang. Att ordlöst kommunicera med sina meddansare och dessutom komma överens och ta gemensamt ansvar för vad som ska hända, i stunden, det kräver en förmåga att fatta snabba beslut och en vakenhet att uppfatta andras. Det kräver följsamhet, musikalitet och att ha koll på sitt ansiktsuttryck. Det kräver övning och hårt arbete med att finslipa sin teknik så att rörelserna inte blir slafsiga utan så rena som möjligt, och inte minst för att göra tydliga tecken som inte kan missuppfattas. Ju tydligare tecken och ju större följsamhet, desto friare kan man som grupp vara i nyskapandet av kombinationer och vändningar och således hålla dansen levande och spännande för alla, såväl dansare som publik. Allt för att dansen ska kunna presenteras som den konstform den är.
Men allt detta är väl egentligen ganska enkelt, eller? ;)
/B
lördag 22 september 2012
Kjoltips :)
När man hakar upp sin kjol på olika sätt så kan ibland sömmen på insidan av kjolen synas, särskilt om volangen inte är så bred. Ett tips är då att sy fast ett satinband över sömmen, så blir insidan en snygg detalj i sig. Dessutom så blir kjolen lite starkare på köpet, och det är ju aldrig fel :)
/B
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


