En kväll med Tiktaalik

Just nu förbereder vi oss inför två kommande föreställningar så det är mycket som måste tränas in. Nya koreografier, gamla fusionfavoriter och självklart improviserad ATS. Gårdagens träning blev riktigt lyckad, vi fick för en gångs skull ganska mycket gjort. I vanliga fall har det en tendens till att bli mycket fnitter och prat men det är alltid så roligt att träffa varandra så det gör ingenting tycker vi. ATS handlar ju om att ha kul och just i går skrattade vi så tårarna rann.

Vi spelade också in en liten film från gårdagens träning för att visa vad exakt det är vi pysslar med

Tribalgarnet nr1?

Ett garn som få tribaldansare kommer undan är Colinette pt 5. Ett universalgarn som kan användas till det allra mesta - alltifrån bälten till fakedreads!

Bälte med colinettefransar...

...och colinettedreads!

Rätt svar i tävlingen

Ja nu är tävlingen avslutad och vi kan konstatera att några av oss verkar vara ganska lättgissade.... Svårare var det däremot med utslagsfrågan, för där var det inte en enda som svarade rätt!

Vi fick dra lott bland de tre personer som svarade rätt och vinnare blev Alvida. Grattis!

Så varför är vi de djur vi är? I det här fallet så har vi tagit fasta på vilka karaktärer och personlighetsdrag vi har, även fast en hel del också tenderar att sippra fram på ytan. Vare sig vi finner det smickrande eller ej så är det bara att inse att vi har starka drag av vissa djur, och lika lite vet vi om det är smickrande att ni så lätt ser vem som är vad. Men så är det nu och svaret publiceras i bildstrippen nedan.

Surikaten Berenike, sparven Elina, katten Lina, dvärgsilkesapan Fia och vargen Irja

Rätt svar på utslagsfrågan då? Vem av oss är det som har flest kjolar? Ja det är ju Irja såklart!

Tävling!

Någon som är intresserad av att vinna lite priser?

Tävlingen är relativt enkel; gissa rätt på vilken Tiktaalikmedlem som är vilket djur!

Utslagsfråga: Vem äger flest kjolar av oss?

Glöm inte att tala om ditt eget namn också så vi vet vem den lyckliga vinnaren är. 

Känner ni er osäkra på vad vi heter så klickar ni på fliken about us som ni hittar under loggan.

Deadline för tävlingen är söndagen den 16 oktober kl.24. Lycka till!

Priscillas hemlighet del 2

Ja nu har det gått en tid och de små svärdsynglen har vuxit till sig. Vi kan berätta att de nu har slutat dia och samsas så fint runt maten utan att varken kivas eller skära varann (men ni skulle se dem när de leker, då går det hett till, svårt att fånga på bild till och med!!). För er som missade dem som nyfödda finns länk här.

Svärdsynglen äter tillsammans - inget bråk här inte!

Från turban till blomma - och tillbaka igen?

Från början var turbanen den obligatoriska huvudbonaden inom ATS. Ståtlig med mycket pondus och kraft enligt vissa som saknar den; alternativt en varm, huvudvärksframkallande samling tyg på huvudet som det är en lättnad att slippa, enligt andra som onödigt att nämna inte saknar den. Efterhand så blev ATS:ens hårmode mer influerat av fusionmodet och blommorna kom in i bilden. De har funnits med ett bra tag nu, och vi har dessutom haft en period av garnhår tillsammans med blommorna. Vad kommer härnäst? Man kan aldrig så noga veta. Tids nog dyker det nog upp en och annan turban igen - kanske den klassiska varianten, kanske den nättare halvturbanen, eller en helt ny tappning. För det är ju som med allt mode egentligen, att det tenderar att komma tillbaka på ett eller annat sätt. Mer att läsa om detta finns här.

Turbaner - älskade och hatade, här dekorerade med indiska silversmycken

Garnhår + blommor

Blommor

???

/B

Hur tribal kom till Sverige del 4

*Del 4 i serien skriven av Ulla Edenmark *


Så, på hösten 2001 hade vi samlat ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka till USA – det som vi hade jobbat så hårt för i ett drygt år. Men i september hade terroristattackerna mot framför allt World Trade Center i New York gjort att flygresor inte var något man bara gjorde. Vi grubblade och tänkte och i samband med allt detta så lämnade Natasja gruppen, inte på grund av terrorister utan det hade andra orsaker. Vi tre som var kvar reste iväg mot San Francisco.

Vi hade en fristad i New York. Där bor en av USA’s mest legendariska dansöser, Morocco, eller Rocky som vänner kallar henne. En god vän sedan många år, och i hennes studio på Manhattan stannade jag och inväntade Sophia och Cecilia, som alla kom med olika plan. Vi reste sedan vidare mot Kalifornien, där vi hade bokat hotell i San Francisco. Hotellet visade sig ligga mitt i det värsta knarkardistriktet, vilket vi upptäckte när vi skulle gå ut och hitta något att äta på kvällen – men själva hotellet var trevligt.

Vi hade lite problem med att hitta den nya studion – FCBD var inte kvar i den gamla kyrka där jag gått mina första lektioner några år tidigare. Efter att ha irrat runt ett bra tag insåg vi att Norra och Södra gatunamnen kunde utgöra en ordentlig skillnad i avstånd – men äntligen hittade vi. Här var Nirvana för tribaldansöser – det fanns inte bara kurser att gå utan ett rum fyllt med dräkter och smycken, en soffa man kunde sitta i och en liten tv med video där man kunde kolla på alla de amatörvideos som låg i högar bredvid den lilla tv’n – av en massa olika grupper och föreställningar. Vi hängde i studion i timmar…en minnesvärd eftermiddag satt vi och tjuvkikade när självaste FCBD repade. För övrigt gjorde vi som jag gjort tre år tidigare, och gick på alla lektioner vi kunde – vi tog också privatlektion av Carolena, där hon rättade våra värsta fel.

Vi reste också nedför kusten till den lilla staden Santa Cruz, där Carolena hade workshop den första helgen. Där köpte vi också våra första Spinning Skirts, svarta med färgade bårder, och mynt-bhar – vi hade innan dess haft bara cholis. Vi hade hyrt bil och hade mycket roligt åt att åka Highway 1 nedför kusten, och sedan runt runt i staden där vi letade hotell och någonstans att äta. Vi åt på en restaurang längst ut på en pir, och innan vi lämnade Santa Cruz (det var november så ganska kallt) hälsade vi på sjölejonen som guppade i havet utanför, och åkte berg- och dalbana på det berömda nöjesfältet som figurerar i flera Hollywood-filmer, bland annat The Lost Boys, en vampyrfilm som spelades in i staden. Nöjesfältet var nästan övergivet så vi var nästan ensamma på den gamla, gistna träbanan, och fick lite blåmärken när vagnen vi satt i kastade sig åt sidorna i svängarna. Nöjda med vår helg åkte vi tillbaka till San Francisco för fler lektioner. På hotellrummet var det kallt (det verkar som att det alltid är köldrekord dit jag åker…) och vi lindade nöjda in oss i våra nya kjolar!

Fortsättning följer.....