Visar inlägg med etikett improvisation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett improvisation. Visa alla inlägg
onsdag 4 juni 2014
Egyptian Sevillana
Ibland finns det steg som bara inte riktigt blir så pass bra som man skulle vilja.
Jag har haft lite blandade känslor för just Egyptian Sevillana, på grund av att den liksom hoppar på en helst i situationer där man kanske inte var helt beredd, och den orsakar att gruppen kan komma i otakt. Jag har saknat ett tecken för den så att ledaren klart och tydligt kan göra resten av gruppen beredda på att den kommer, så alla fint kan gå bakåt och snurra i takt vilket ju faktiskt är vad vi strävar efter.
Tur att Carolena tyckte samma sak för nu finns det ett tecken! Titta över vänster axel på 1. Hur smidigt som helst. Sen kan man ju även göra det lite roligare och hitta på en kombination av steget och vips så får man Sevillanas Shell game.
söndag 20 april 2014
lördag 1 mars 2014
Danskarusellen 2014
Vi ägnar just nu massor av tid åt något som för oss är ganska ovanligt, vi tävlar!
Danskarusellen arrangeras av studiefrämjandet och är till för att dansare och dansgrupper ska få fler scentillfällen för att utvecklas, möta publik och knyta kontakter. Tre deltävlingar hålls i Uppsala där vi är med, den första skedde den 26 februari. Löpande under tävlingen ska vi få feedback på vårt framträdande vilket ska bli otroligt intressant och utvecklande att få läsa. Vi kommer att dansa till samma låt alla gångerna så det ska bli en rolig utmaning att variera oss och använda alla steg och kombinationer vi kan.
Nästa två deltävlingar hålls den 2:a och 23:e april på Grand i Uppsala. Vore trevligt om ni ville titta förbi, förutom oss finns där massor av andra duktiga dansare och grupper.
Danskarusellen arrangeras av studiefrämjandet och är till för att dansare och dansgrupper ska få fler scentillfällen för att utvecklas, möta publik och knyta kontakter. Tre deltävlingar hålls i Uppsala där vi är med, den första skedde den 26 februari. Löpande under tävlingen ska vi få feedback på vårt framträdande vilket ska bli otroligt intressant och utvecklande att få läsa. Vi kommer att dansa till samma låt alla gångerna så det ska bli en rolig utmaning att variera oss och använda alla steg och kombinationer vi kan.
Nästa två deltävlingar hålls den 2:a och 23:e april på Grand i Uppsala. Vore trevligt om ni ville titta förbi, förutom oss finns där massor av andra duktiga dansare och grupper.
Etiketter:
ATS,
filmklipp,
föreställning,
improvisation,
Tiktaalik
fredag 20 april 2012
Hjärnsläpp! Alla har vi våra styrkor (och svagheter)..
Visst känner vi alla igen oss i hjärnsläppet i ledarpositionen, ni vet när allt plötsligt blir pannkaka och man liksom fryser mitt emellan två rörelser - alternativt blandar friskt och hittar på helt nya grejer till följarnas stora förvirring. Faktum är att det har hänt, och händer, alla som håller på med improvisation och ATS oavsett nivå. Det ingår liksom i dealen, och är som fenomen absolut inte endast nybörjare förunnat. Det som kanske skiljer den lite mer erfarne dansaren från nybörjaren är hur man hanterar det. Om man någonstans i bakhuvudet har en plan B när hjärnsläppet plötsligt infinner sig kan man om man är snabb nog rädda det hela utan att publiken ens förstår vad som händer. It's the glory of improvisation! :D
Ju längre man har hållt på (och ju fler hjärnsläpp man fått!), desto lättare får man att reda upp situationen. Practice makes perfect som det så fint heter. Vissa behöver öva mer och andra mindre, precis som med allt annat. Ett knep är att hitta ett "nödsteg" som man alltid lätt kan falla tillbaka till och vila i medan hjärnan bootar om. Gör en hip bump. En pivot bump. Byt arm och gör en pivot bump till, och så är du på banan igen. Eller stå några sekunder i en ghawazee shimmy och ta ett eller ett par varv medan du funderar på fortsättningen. Jag lovar att publiken endast i undantagsfall kommer märka något.
En annan klassiker är oj-nu-tog-låten-slut-syndromet (med varianten oj-nu-blev-det-långsamt/snabbt-igen i gott sällskap). Jag är expert på det! Och jag inbillar mig att jag blir bättre eller ibland att det inte syns så mycket. Fast där kommer ju inspelnings-möjligheternas förbannelse in. Även om publiken inte såg något när misstaget väl inträffade så kommer du själv garanterat att se det på filmen efteråt. Och då är det bara att bita i det genanta äpplet och försöka lära sig till nästa gång. Det är faktiskt extremt nyttigt (och jobbigt!) att se sig själv på film!
Men ej att förglömma i sammanhanget: alla har också saker som vi är bra på, som liksom väger upp dom där missarna! Jag anser själv (givetvis mycket ödmjukt och självdistanserat) att jag har en fin shimmy. Den tog ungefär 1 och ½ år på sig, men när den väl landade så blev det bra! Exempel i övrigt: Lina har otroligt fina armar, särskilt i det långsamma. Irja har en fantastisk närvaro och pondus, också särskilt i det långsamma. För att inte tala om svärdsföringen. Berenike rör sig som en katt och lär sig nya steg snabbare än någon annan jag träffat. Fia är grym på just flöde, stegen följer på varandra utan hack eller glapp i oändlighet. Ej att förglömma dock, är att vi alla har saker vi är lite sämre på också. Själv har jag svårt att lära mig nya steg generellt, behöver otroligt regelbunden repetition under lång tid innan det sätter sig. Särskilt snurrar är min stora akilleshäl! Jag har också svårt med vinklar.. Den där osynliga lådan man ska bära med sig, som liksom är densamma oavsett hur rummet ser ut. Den kämpar jag med (och vad resten tycker att de behöver öva på får de själva skriva blogginlägg om, om de vill)!
Här är ett klipp från när vi var på Underbara Bar i Stockholm och dansade live till Morfis Bixur. Vi hade hört låten typ två gånger innan och gillade den så mycket att vi bestämde oss för att köra lite ren improvisation till den. Synd bara att det var jag som råkade stå närmast ledarposition när den tog slut, för jag var fullständigt oförberedd och lyckades inte rädda det snyggt. Jag bjuder på den. :)
(den noggranne noterar också min kombinerade sahra/rainbow, men jag tänker inte säga när den kommer - den räddade jag åtminstone till liten del)
Att säga att detta nesliga avslut (som dessutom fastnade på film) har genererat en större medvetenhet hos mig är snarast en underdrift. Jag vill aldrig göra likadant igen. Förhoppningsvis gör jag inte det heller, det är ju egentligen inget stort och svårt att ha i bakhuvudet men utan filmsnutten hade jag nog inte tänkt på det nämnvärt.
Med detta vill jag bara säga:
Fokusera inte så mycket på det du tycker att du är dålig på, för vi har alla svagheter. Det är mänskligt. Tänk istället på vad du känner dig duktig på och var stolt över det! Fortsätt öva och se dig omkring när du dansar med andra. Jag har sagt det förr och upprepar det gärna: förebilder och potentiella lärare finns överallt! Även i spegeln. Tillåt dig själv att bli inspirerad! Och försök hamna på film ibland. Kanske är det precis vad du behöver för att kunna hoppa över det där hjärnsläppet nästa gång!
/M
Ju längre man har hållt på (och ju fler hjärnsläpp man fått!), desto lättare får man att reda upp situationen. Practice makes perfect som det så fint heter. Vissa behöver öva mer och andra mindre, precis som med allt annat. Ett knep är att hitta ett "nödsteg" som man alltid lätt kan falla tillbaka till och vila i medan hjärnan bootar om. Gör en hip bump. En pivot bump. Byt arm och gör en pivot bump till, och så är du på banan igen. Eller stå några sekunder i en ghawazee shimmy och ta ett eller ett par varv medan du funderar på fortsättningen. Jag lovar att publiken endast i undantagsfall kommer märka något.
En annan klassiker är oj-nu-tog-låten-slut-syndromet (med varianten oj-nu-blev-det-långsamt/snabbt-igen i gott sällskap). Jag är expert på det! Och jag inbillar mig att jag blir bättre eller ibland att det inte syns så mycket. Fast där kommer ju inspelnings-möjligheternas förbannelse in. Även om publiken inte såg något när misstaget väl inträffade så kommer du själv garanterat att se det på filmen efteråt. Och då är det bara att bita i det genanta äpplet och försöka lära sig till nästa gång. Det är faktiskt extremt nyttigt (och jobbigt!) att se sig själv på film!
Men ej att förglömma i sammanhanget: alla har också saker som vi är bra på, som liksom väger upp dom där missarna! Jag anser själv (givetvis mycket ödmjukt och självdistanserat) att jag har en fin shimmy. Den tog ungefär 1 och ½ år på sig, men när den väl landade så blev det bra! Exempel i övrigt: Lina har otroligt fina armar, särskilt i det långsamma. Irja har en fantastisk närvaro och pondus, också särskilt i det långsamma. För att inte tala om svärdsföringen. Berenike rör sig som en katt och lär sig nya steg snabbare än någon annan jag träffat. Fia är grym på just flöde, stegen följer på varandra utan hack eller glapp i oändlighet. Ej att förglömma dock, är att vi alla har saker vi är lite sämre på också. Själv har jag svårt att lära mig nya steg generellt, behöver otroligt regelbunden repetition under lång tid innan det sätter sig. Särskilt snurrar är min stora akilleshäl! Jag har också svårt med vinklar.. Den där osynliga lådan man ska bära med sig, som liksom är densamma oavsett hur rummet ser ut. Den kämpar jag med (och vad resten tycker att de behöver öva på får de själva skriva blogginlägg om, om de vill)!
Här är ett klipp från när vi var på Underbara Bar i Stockholm och dansade live till Morfis Bixur. Vi hade hört låten typ två gånger innan och gillade den så mycket att vi bestämde oss för att köra lite ren improvisation till den. Synd bara att det var jag som råkade stå närmast ledarposition när den tog slut, för jag var fullständigt oförberedd och lyckades inte rädda det snyggt. Jag bjuder på den. :)
(den noggranne noterar också min kombinerade sahra/rainbow, men jag tänker inte säga när den kommer - den räddade jag åtminstone till liten del)
Att säga att detta nesliga avslut (som dessutom fastnade på film) har genererat en större medvetenhet hos mig är snarast en underdrift. Jag vill aldrig göra likadant igen. Förhoppningsvis gör jag inte det heller, det är ju egentligen inget stort och svårt att ha i bakhuvudet men utan filmsnutten hade jag nog inte tänkt på det nämnvärt.
Med detta vill jag bara säga:
Fokusera inte så mycket på det du tycker att du är dålig på, för vi har alla svagheter. Det är mänskligt. Tänk istället på vad du känner dig duktig på och var stolt över det! Fortsätt öva och se dig omkring när du dansar med andra. Jag har sagt det förr och upprepar det gärna: förebilder och potentiella lärare finns överallt! Även i spegeln. Tillåt dig själv att bli inspirerad! Och försök hamna på film ibland. Kanske är det precis vad du behöver för att kunna hoppa över det där hjärnsläppet nästa gång!
/M
fredag 9 mars 2012
Att koreografera eller inte - det är frågan!
En stor tjusning med ATS är just att det är en metod för improvisation i grupp. Samtidigt är det ett mycket händigt redskap för att koreografera. På så vis kan man hitta på effektfulla saker som annars inte skulle gå att få till och det är kul när man är många. Faktum är att FCBD koreograferar alla sina framträdanden för större scener, medan de improviserar i mindre sammanhang. Dock improviserar de sällan helt fritt utan använder sig mer av strukturer, som ett skelett, att improvisera inom och vissa saker diskuterar de i förväg. Det är Gypsy Caravan som kommit med begreppet "open chorus", där det är helt improviserat vem som går ut och när. FCBD använder sig just inte av det själva, men ställer sig positiva till det.
Här nedan FCBD på stor scen. Koreograferat och utifrån en skelettstruktur:
Här nedan vår koreografi till Weaver's reel (Peter Gabriel), som med små omarbetningar gjorts på 3, 4, 5 och sex personer ;) Innehåller även ett litet skelett.
Men, låt inte koreograferandet ta över improvisationen på grund av säkerhetstänk och perfektionism! Träna mer istället om du känner dig osäker, så kommer säkerheten med tiden. Häftiga koreografier i all ära; men det är i improvisationens NU man för det allra mesta hittar nerven, den speciella närvaron som ger det där extra. Man slipper även vara nervös för att göra fel. Dessutom ger det en helt annan flexibilitet i uppträdande-sammanhang, då man kan ställa upp med kort varsel i olika konstellationer, och med enkla referenser till vissa strukturer få till en konstnärlig inramning och form. Tiktaalik improviserar i princip alltid, med mer eller mindre struktur. Ok, det blir kanske inte perfekt (se slutet på det andra klippet med FCBD, underbart att även de är mänskliga!), men det är för det mesta roligare att titta på och mycket mer spännande att dansa och när allt faller på plats så är det en oslagbar känsla.
/B
Här nedan FCBD på stor scen. Koreograferat och utifrån en skelettstruktur:
...och på liten "scen", med bara lite skelett ;) :
Här nedan vår koreografi till Weaver's reel (Peter Gabriel), som med små omarbetningar gjorts på 3, 4, 5 och sex personer ;) Innehåller även ett litet skelett.
Men, låt inte koreograferandet ta över improvisationen på grund av säkerhetstänk och perfektionism! Träna mer istället om du känner dig osäker, så kommer säkerheten med tiden. Häftiga koreografier i all ära; men det är i improvisationens NU man för det allra mesta hittar nerven, den speciella närvaron som ger det där extra. Man slipper även vara nervös för att göra fel. Dessutom ger det en helt annan flexibilitet i uppträdande-sammanhang, då man kan ställa upp med kort varsel i olika konstellationer, och med enkla referenser till vissa strukturer få till en konstnärlig inramning och form. Tiktaalik improviserar i princip alltid, med mer eller mindre struktur. Ok, det blir kanske inte perfekt (se slutet på det andra klippet med FCBD, underbart att även de är mänskliga!), men det är för det mesta roligare att titta på och mycket mer spännande att dansa och när allt faller på plats så är det en oslagbar känsla.
/B
Etiketter:
allmänt,
ATS,
debatt,
filmklipp,
improvisation,
koreografi
tisdag 6 december 2011
Att skapa med ATS - är det överhuvudtaget möjligt?
Ett av de stora glädjeämnena när man dansar är för många av oss att skapa själv. Ibland bubblar hjärnan över av inspiration och infall som man vill testa, nu, genast! Hur kan det gå ihop med ATS, som är ett så specifikt system för improvisation i grupp? En del löser det hela genom att skapa helt egna stegvariationer och kombinationer och många är de grupper som således dansar ITS (Improvisational Tribal Style) istället för ATS (även fast de ibland själva kallar det ATS). Varför då envisas med ATS, "FCBD-style"? Det finns flera anledningar till detta och en av dem är tjusningen att kunna improvisera synkront tillsammans med människor man aldrig tidigare träffat, men som lärt sig samma språk. För det är så jag ser det, som ett språk, och jag har heller ännu inte sett någon ITS med ett sådant flöde och självklarhet som ATS även om man kan hitta kul idéer här och var.
Vilket språk som helst känns ganska träigt och trist om man bara håller sig på basnivån. Men om det just handlar om det talade/skrivna språket; är detta att ha lärt sig basnivån i sig anledning för mig att då gå vidare till ett annat? Bara för att finna att när basnivån återigen känns trist och enformig börja med ännu ett nytt språk? Ja, det är lätt att fastna i mönster när man dansar och ofta upprepar man sig själv, helt i onödan. För behåller man bara logiken så kan man skapa i princip hur mycket som helst. Och däri ligger så mycket av tjusningen, att ju mer vi lär oss grammatiken, desto flexiblare kan vi bli med orden/rörelserna, och verkligen kommunicera och skapa, tillsammans. Som författarens unika språkbehandling.
/B
Vilket språk som helst känns ganska träigt och trist om man bara håller sig på basnivån. Men om det just handlar om det talade/skrivna språket; är detta att ha lärt sig basnivån i sig anledning för mig att då gå vidare till ett annat? Bara för att finna att när basnivån återigen känns trist och enformig börja med ännu ett nytt språk? Ja, det är lätt att fastna i mönster när man dansar och ofta upprepar man sig själv, helt i onödan. För behåller man bara logiken så kan man skapa i princip hur mycket som helst. Och däri ligger så mycket av tjusningen, att ju mer vi lär oss grammatiken, desto flexiblare kan vi bli med orden/rörelserna, och verkligen kommunicera och skapa, tillsammans. Som författarens unika språkbehandling.
/B
Etiketter:
allmänt,
ATS,
improvisation,
inspiration
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)