Att koreografera eller inte - det är frågan!

En stor tjusning med ATS är just att det är en metod för improvisation i grupp. Samtidigt är det ett mycket händigt redskap för att koreografera. På så vis kan man hitta på effektfulla saker som annars inte skulle gå att få till och det är kul när man är många. Faktum är att FCBD koreograferar alla sina framträdanden för större scener, medan de improviserar i mindre sammanhang. Dock improviserar de sällan helt fritt utan använder sig mer av strukturer, som ett skelett, att improvisera inom och vissa saker diskuterar de i förväg. Det är Gypsy Caravan som kommit med begreppet "open chorus", där det är helt improviserat vem som går ut och när. FCBD använder sig just inte av det själva, men ställer sig positiva till det.

Här nedan FCBD på stor scen. Koreograferat och utifrån en skelettstruktur:

...och på liten "scen", med bara lite skelett ;) :

Här nedan vår koreografi till Weaver's reel (Peter Gabriel), som med små omarbetningar gjorts på 3, 4, 5 och sex personer ;) Innehåller även ett litet skelett.

Men, låt inte koreograferandet ta över improvisationen på grund av säkerhetstänk och perfektionism! Träna mer istället om du känner dig osäker, så kommer säkerheten med tiden. Häftiga koreografier i all ära; men det är i improvisationens NU man för det allra mesta hittar nerven, den speciella närvaron som ger det där extra. Man slipper även vara nervös för att göra fel. Dessutom ger det en helt annan flexibilitet i uppträdande-sammanhang, då man kan ställa upp med kort varsel i olika konstellationer, och med enkla referenser till vissa strukturer få till en konstnärlig inramning och form. Tiktaalik improviserar i princip alltid, med mer eller mindre struktur. Ok, det blir kanske inte perfekt (se slutet på det andra klippet med FCBD, underbart att även de är mänskliga!), men det är för det mesta roligare att titta på och mycket mer spännande att dansa och när allt faller på plats så är det en oslagbar känsla.

/B