Svärd på Kulturnatten!

 

För ett par veckor sedan, på Kulturnatten närmare bestämt, var det urpremiär för vår nya svärdsdans. Det var förstås på tiden med lite svärd (det tar ju sån himla tid att träna in, bara..) och Centralpassagen är verkligen en häftig 'scen' att stå på när det håller på att mörkna så det tajmade sig perfekt. Vi är så himla glada att så många kom och tittade på alla våra set, vi hade verkligen en fantastisk kulturnatt, och i väntan på ett samlat fotoalbum på facebook osv tänkte vi att vi kanske kan få bjuda på en liten tillbakablick... :) För att vara Linas första renodlade svärdsdans och Majas första vapendans tycker vi att det blev riktigt riktigt bra, men framförallt hade vi riktigt riktigt roligt! Tack alla som kom och tittade på och dansade med oss! :D

 



 

På äventyr med Celéste!

Jag äger som bekant inget eget svärd, och har än så länge inte förkovrat mig tillräckligt i svärdsdans för att känna något större införskaffningsbehov. Dessutom är det inte som att jag står utan resurser, eftersom jag känner en och annan som äger fler än ett exemplar. Det var så jag kom i kontakt med Celéste!

Celéste är ett nästan perfekt balanserat svärd av modellen Baladay Scimitar. Celéste och jag har rest mellan Stockholm och Uppsala (där vi har gjort portens dansstudio osäker) otaliga gånger tillsammans, och vi har dessutom tränat en del till Sword Stylization with Belladonna hemma i vardagsrummet. Fast man kan ju inte träna jämt. Det här att man har ett svärd liggandes på tv-bänken har väckt både en och annan kommentar bland såna som är mindre bevandrade inom dans - och det var någonstans bland dessa kommentarer som idén till ett experiment växte fram.

Jag har en god vän som på en svensexa (inte sin egen dock) förra året fick gå en sabreringskurs. Lära sig öppna skumpaflaska med sabel alltså. Enligt egen utsago var detta något av det roligaste han någonsin gjort, och ja. Ni anar nog vartåt det lutar. När han skulle fira 29-årsdag nu i vintras fick jag en idé i huvudet som inte ville ge med sig. Kan man sabrera med svärd för dans? Mer specifikt: kan man sabrera med Celéste? För att svara på detta krävdes empiriska studier.

Beväpnad (pun intended) med en flaska Champagne ur systemets nyhetssortiment och ett något oortodoxt fyllt innebandyklubbefodral åkte jag hem till honom på festkvällen. Jag var nästan först och eftersom det stod matlagning på schemat för värden blev det inte så mycket ståhej runt Celéste som jag liksom hade hoppats. Jag trodde ju att jag hade hittat på den bästa presenten!

Fast jag oroade mig i onödan, visade det sig. När han inte längre hade maten att koncentrera sig på skulle det sabreras och tamefasen om det inte funkade! Om och om igen... Jag vill nog helst inte veta hur många avhuggna flaskhalsar med tillhörande korkar som hamnade på gräsmattan (i snön) nedanför balkongen och har helt ärligt sällan skådat sådan lycka! : D (fick faktiskt testa själv också, och misslyckades, så det krävs nog vissa förkunskaper för önskat resultat - jag rekommenderar inte vilt experimenterande..!)

Efter noggrant utförda empiriska studier kan jag alltså meddela att det går alldeles ypperligt att sabrera bubbel med ett danssvärd.




Nöjdare födelsedagsbarn får man leta efter!

Avslutande parantes: jag måste lyfta ett litet varningens finger. Om man inte vet vad man håller på med finns risken att skapa hack i eggen. Det är lätt att tro att metall är hårdare än glas, men det är ingen absolut sanning. Celéste har levt, och lever, ett rikt liv - och mår inte på något vis dåligt av att hon blivit lite märkt av sina erfarenheter. Men om man är mycket rädd om sitt svärd och inte vill riskera spår i bladet så är sabrering inte ett äventyr att rekommendera! :)

//M

Dans + svärd = sant!

Att använda svärd som ett redskap i sin dans är ett gammalt sätt att förena flödet och styrkan i svärdsteknikerna med känslan i dansen och att väva samman dessa två ytterligheter kan ibland ge fantastiska resultat. För mig personligen så är svärdet förknippat med en känsla och ett uttryck som är lika starkt som det som finns i dansen. Det är viktigt att inget av dessa två uttrycksmedel tar över när man använder dem tillsammans, de ska komplettera och förstärka varandra.

Svärdet är ingen accessoir utan ett vapen och enligt min åsikt så ska det hanteras som ett sådant även i dansen, dvs med respekt. Det innebär att det är viktigt att man faktiskt kan hantera svärdet. Det är ju inte alla som har en bakgrund inom kampsport och det är heller inte nödvändigt för att dansa med svärdet. Men det är viktigt att bekanta sig med det; träna gärna utomhus i att hugga och virvla runt. Titta på svärdsfilmer och studera hur de rör sig och prova att göra likadant själv. Akta inredningen bara, samt stäng in eventuella nyfikna husdjur!

Vad ska man då ha för uttryck när man dansar med sitt svärd? Jag tycker att det enklaste svaret är: avslappnat och naturligt. Att försöka se farlig och arg ut kan vara lyckat om det inte blir konstlat och det får absolut inte ta över helhetsintrycket. Det kan vara en hårfin skillnad mellan farlighet och larvighet. Något som man i regel inte upptäcker förrän det är för sent, på en skakig film.

Vilken typ av svärd man använder är en smaksak. Rakt, böjt eller balanserat spelar ingen roll anser jag. Det viktigaste är att man är trygg med sitt vapen och känner att man kan förmedla något och att man har roligt!

Irja

Priscillas hemlighet del 2

Ja nu har det gått en tid och de små svärdsynglen har vuxit till sig. Vi kan berätta att de nu har slutat dia och samsas så fint runt maten utan att varken kivas eller skära varann (men ni skulle se dem när de leker, då går det hett till, svårt att fånga på bild till och med!!). För er som missade dem som nyfödda finns länk här.

Svärdsynglen äter tillsammans - inget bråk här inte!

Priscillas hemlighet

Som en del av er vet så dansar vi ibland med svärd. Vid ett av träningstillfällena för inte så länge sedan så passade svärdet Priscilla på att ta tillfället i akt och bege sig ut på egna äventyr, vilket resulterade i att hon bodde hemma hos sin vän Vildur Handfaste en tid, innan hon nöjd och glad (och inte så lite hemlighetsfull!!) återvände hem igen. Efter ytterligare en tid började Priscilla, som egentligen är en mycket välbalanserad sabel, att ändra form, det gick tydligt att genomskåda genom läderdressen till och med! Döm av vår förvåning och förtjusning när vi förstod hemligheten hon burit på!

Priscilla med sina sex små glänsande ungar!

De små jagar varann....

...och vilar utmattade i en hög.

/B