< | Från bordslöpare till tofstriangel | > [del 2]

För ett tag sedan fick jag en tredjedels bordslöpare i händerna, som gjord att göra tofstriangel av. Jag var inte i någon pysselperiod just då så den blev liggande, men helt plötsligt en kväll så dök inspirationen och pysselandan helt oförhappandes på och jag började fundera på vad jag skulle göra med den.

Min första tanke var att köra på grått och blått. Jag hade några nystan med blått garn som behövde användas upp. Fin kontrast tänkte jag. Fast det var liksom inte klockrent, så jag började rota i samlingarna och kom in på ett helt annat spår. Jag råkade lägga upp en bit spets längs med kanten och plötsligt uppstod ljuv musik... Och så hade jag ju alldeles passande ett kritvitt garnnystan att ackompanjera med också!

Första tanken: blått!

Andra tanken: spets och vitt!

Jag hittade efter visst letande ett silvrigt garn att bryta av det vita med och köpte på mig lite krossad sammet i nästintill perfekt samma nyans. Jag som är lite mer bastant om höfterna än vissa andra vill gärna ha mer stabilitet än vad bara knytband ger, så jag klädde ett av mina älskade mattkant-band! Mindre bildkavalkad på processen kommer här:

I full gång. Grå bomullsband att knyta med är ditsydda med maskin för stabilitetens
skull, och en liten tunn raksöm längst ut i kanterna gör att den krossade sammeten
sitter där den ska. De resterande flärpande ändarna på baksidan fäste jag med lim
eftersom jag inte ville ha mer sömmar synliga framtill. <3 textillim!

Mattkant-bandet klätt, spetsen påsydd och triangeln fäst på själva stommen.
Men något saknas ju!

TOFSAR! =D

Ostruken och dan, full med tofsar. Det som återstår är att komma på hur resten av
stommen ska dekoreras, men det är ett framtida projekt!

Något som är lite roligt i sammanhanget är att det numera inte bara är Berenike och jag som har delat på en bordslöpare från Indiska. Även Irja och Lina har införskaffat och delat på en! Så möjligheten finns att det blir en del 3 och en del 4 i den här följetången. Personligen tycker jag att det är jättekul att se hur olika karaktär det kan bli trots att utgångspunkten - bordslöparen i det här fallet - är den samma!