Konsten att le

Jag spenderade sommaren med att tjata på våra stackars elever om att le - varför? Jo, för man ska dansa med hela kroppen, även ansiktet! Det finns tyvärr inget värre än dansuppträdanden med dansare som ser ihopbitna, sura och många gånger uttråkade ut. Oftast beror det på nerver. Man har så mycket annat att tänka på att man glömmer sitt vackra leende, men det är också något som många inte övar på.

Lösningen är att träna. Precis som på sin dans så bör man även öva på att le. Det känns lite konstigt att stå framför spegeln och öva på sitt leende, men det fungerar. Ställ dig framför spegeln och le; hur känns det, vilka muskler använder du? Gör samma övning utan spegel. Hur känns det? Kom ihåg hur det känns att le, öva sedan framför en videokamera så du kan se hur det ser ut. Om du gör det här tillräckligt ofta så kommer det att ge resultat på scenen. Och du, titta inte på andras leenden, alla ler olika.

Sedan kommer överkursen. Det är viktigt att man inte bara ler för att man måste. Tänk på saker som får dig att bli glad: kärestan, barnen, husdjuret, vänner, naturen, eller vad det kan vara. Ett fejkat leende ser fejkat ut, så undvik gärna skönhetstävlingslooken. Ett vackert genuint leende kommer från en känsla, så tänk glada tankar när du övar.

Till alla danser passar dock inte ett leende. Tänk efter vilken känsla du vill förmedla till din publik. Till en mörk och lite dyster fusionkoreografi kanske inte ett leende passar, utan ett lite mer kraftfullt ansiktsuttryck är att föredra. Öva även på det! Det är stor skillnad mellan att se ut som att man är sur och grinig eller om man förmedlar en känsla av kraft och styrka. Glöm inte ditt ansikte när du dansar!
/F