Dans + svärd = sant!

Att använda svärd som ett redskap i sin dans är ett gammalt sätt att förena flödet och styrkan i svärdsteknikerna med känslan i dansen och att väva samman dessa två ytterligheter kan ibland ge fantastiska resultat. För mig personligen så är svärdet förknippat med en känsla och ett uttryck som är lika starkt som det som finns i dansen. Det är viktigt att inget av dessa två uttrycksmedel tar över när man använder dem tillsammans, de ska komplettera och förstärka varandra.

Svärdet är ingen accessoir utan ett vapen och enligt min åsikt så ska det hanteras som ett sådant även i dansen, dvs med respekt. Det innebär att det är viktigt att man faktiskt kan hantera svärdet. Det är ju inte alla som har en bakgrund inom kampsport och det är heller inte nödvändigt för att dansa med svärdet. Men det är viktigt att bekanta sig med det; träna gärna utomhus i att hugga och virvla runt. Titta på svärdsfilmer och studera hur de rör sig och prova att göra likadant själv. Akta inredningen bara, samt stäng in eventuella nyfikna husdjur!

Vad ska man då ha för uttryck när man dansar med sitt svärd? Jag tycker att det enklaste svaret är: avslappnat och naturligt. Att försöka se farlig och arg ut kan vara lyckat om det inte blir konstlat och det får absolut inte ta över helhetsintrycket. Det kan vara en hårfin skillnad mellan farlighet och larvighet. Något som man i regel inte upptäcker förrän det är för sent, på en skakig film.

Vilken typ av svärd man använder är en smaksak. Rakt, böjt eller balanserat spelar ingen roll anser jag. Det viktigaste är att man är trygg med sitt vapen och känner att man kan förmedla något och att man har roligt!

Irja

Raqs Rhodope

Som ni kanske märkt så tycker jag att det är väldigt kul att se och jämföra olika tolkningar av samma låt (även om jag väljer att hålla mig inom ATS, möjligen med små ITS*-inslag). Så här kommer en liten kavalkad av det jag lyckats hitta av en annan favorit, Raqs Rhodope, också den av Phil Thornton. Jag har tagit med båda versionerna av låten, både från "Nexus Tribal" och "Tribal Spirit". Håll till godo!

*ITS = Improvisational Tribal Style

Först ut är Curlicue ATS-duo. Fantastiskt för att vara deras andra framträdande! Man undrar nästan om de inte uppträtt i andra sammanhang innan Curlicue? Och väldigt fina kostymer tycker jag, i all sin enkelhet. 

Nästa ut är Ancient Moon Belly Dance. Maximal intensitet på minimal yta! 

Fina Moirai Tribals filmklipp fladdrar betänkligt. Riktigt så mycket shimmy ska det nog inte vara... (funkar lite bättre att titta på liten bildruta)

Här nedan en grupp på fyra, som varierar mellan att dansa allihop och att turas om i duetter.

Här kommer ett klipp med väldigt mycket steg från FCBD-dvd:n vol 9, och något så relativt ovanligt som en manlig ATS-dansare:

Eftersom jag inte lyckades hitta så många klipp med Raps Rhodope så får Fia och jag fylla ut det här inlägget, med vår hittills galnaste och busigaste duett. Vi hade roligt!!

FCBD i en härlig improvisation som visar på skönheten i närvaron och friskheten i att det inte alltid blir helt perfekt även när de dansar. Underbart!

Och sist men inte minst Wendy och Sandi från FCBD, här tillsammans med Erica dell'Acqua i Rom. Från showen som Fia och jag såg live, med i princip samma vy som på filmen. Lyx.

/B

Att piffa ett bälte

Det var en gång ett draperi som blev ett bälte. Fransarna klipptes av en bit och knöts ihop i sektioner upptill. Den breda kanten veks dubbel och knytband syddes fast. Kanten dekorerades sedan med cowrie shells, ett tunnare bälte med speglar och pärlbroderade rundlar i ändarna. Men det har inte riktigt klickat. Så istället för att bara låta det ligga, varför inte piffa?

Här är bältet före piffning, enligt beskrivning ovan.

Tofsar? Nej bollar! Nu är det bollar som gäller! Små runda uppstudsiga bollar i alla tänkbara färger - here we go!

och lite ihopflätade bollparandis med speglar till det :)

Och efter att bollbältet fått besöka både den ena och den andra höften så undrar jag ifall jag inte skulle behöva en till kjol...?

/B

Konsten att le

Jag spenderade sommaren med att tjata på våra stackars elever om att le - varför? Jo, för man ska dansa med hela kroppen, även ansiktet! Det finns tyvärr inget värre än dansuppträdanden med dansare som ser ihopbitna, sura och många gånger uttråkade ut. Oftast beror det på nerver. Man har så mycket annat att tänka på att man glömmer sitt vackra leende, men det är också något som många inte övar på.

Lösningen är att träna. Precis som på sin dans så bör man även öva på att le. Det känns lite konstigt att stå framför spegeln och öva på sitt leende, men det fungerar. Ställ dig framför spegeln och le; hur känns det, vilka muskler använder du? Gör samma övning utan spegel. Hur känns det? Kom ihåg hur det känns att le, öva sedan framför en videokamera så du kan se hur det ser ut. Om du gör det här tillräckligt ofta så kommer det att ge resultat på scenen. Och du, titta inte på andras leenden, alla ler olika.

Sedan kommer överkursen. Det är viktigt att man inte bara ler för att man måste. Tänk på saker som får dig att bli glad: kärestan, barnen, husdjuret, vänner, naturen, eller vad det kan vara. Ett fejkat leende ser fejkat ut, så undvik gärna skönhetstävlingslooken. Ett vackert genuint leende kommer från en känsla, så tänk glada tankar när du övar.

Till alla danser passar dock inte ett leende. Tänk efter vilken känsla du vill förmedla till din publik. Till en mörk och lite dyster fusionkoreografi kanske inte ett leende passar, utan ett lite mer kraftfullt ansiktsuttryck är att föredra. Öva även på det! Det är stor skillnad mellan att se ut som att man är sur och grinig eller om man förmedlar en känsla av kraft och styrka. Glöm inte ditt ansikte när du dansar!
/F

Elinas (inte så) lilla bindiguide

Helgerna är över och oxveckorna har tagit vid. Julprydnaderna är undanplockade och så här i efterdyningarna efter julen känns livet kanske lite fattigt på färg och pynt. Måste det vara så? Absolut inte! Om du, liksom jag, älskar allt som glimmar och glittrar föreslår jag att du läser vidare...

Med en ny bindi kan man gå från detta...

Många med mig håller nog med om att ett av de allra roligaste – och mest utmanande – momenten med att dansa tribal, är att plocka ihop sin alldeles egna perfekta scenklädsel. (Eller som jag brukar säga, att få spöka ut sig och rita sig i ansiktet helt utan hämningar.) Under sommaren och hösten snöade några av oss i Tiktaalik totalt in på en liten men ack så vacker detalj: bindin. Det finns en uppsjö av tillverkare, försäljare och modeller att välja bland där ute; denna lilla guide är helt enkelt resultatet av den kunskap jag ackumulerat under de senaste månadernas inköp, kunskap jag vill dela med mig av till er.

Men! Först lite bakgrund:

Ordet bindi kommer från sanskrit och betyder ungefär "prick" eller "punkt". Det lilla ornamentet har sitt kulturella ursprung i Syd- och Sydostasien och förknippas ofta med hinduiska kvinnor. Med tiden har den dock kommit att överbrygga såväl religiösa som kulturella gränser och förekommer numer världen över, lika ofta som en modedetalj som ett tecken på kulturell eller social tillhörighet.

Inom tribalvärlden är det väldigt populärt med bindis, ofta som en integrerad del av den övriga scenklädseln. I Sverige är det relativt enkelt att få tag på lite enklare stickerbindis, ta bara en titt på närmaste Indiska! Personligen föredrar jag dock bindis som är ungefär lika subtila som en slägga i huvudet, för att uttrycka det hela milt. Handgjorda, med Swarowskikristaller och halvädelstenar, gnistrande... med andra ord precis vad de nedanstående försäljarna tillhandahåller! Kom ihåg att alla dessa bindis fästes med Spirit Gum eller Mastix, vilket man kan hitta hos teater- och maskeradbutiker, och alltså måste köpa till.

Från vänster: HiBeam Bindis, $20; Headstrong Bindis, £6; Kuhl Jewels $20.

• HiBeam Bindis tillverkas av Sandi Ball (of FCBD fame!) i San Franciscos Bay Area. De flesta av sina bindis säljer hon på diverse events och workshops, och länge sålde hon de övriga via Tribe, men nu har hon alltså gått över till Facebook – eftersom beställningen sker via email behöver man dock inget eget konto där. Jag lyckades en gång knipa åt mig två stycken bindis från Tribe; för dessa betalade jag $2.25 i frakt och leveranstiden var 11 dagar från betaldatum (de skickades samma dag) till min brevlåda. Betalningen sker via Paypal. Sandi tillverkar dessutom otroligt vackra halsband, för den som har en större budget att röra sig med. Hitta dem hos Sandi's Ocean.

• Headstrong Bindis står Tracey Wood från Storbritannien bakom. Hennes bindis är både otroligt vackra och prisvärda och Tracey själv är fantastisk att ha att göra med. Här kan man läsa en fin intervju med henne om hennes bindis. Det kan vara lite knepigt att lyckas lägga vantarna på en, då de är väldigt populära; det gäller att vara beredd när bilderna på nytillskotten publiceras på Facebook, för sedan kommentera på dem fort som attan! De är väl värda besväret dock. Tracey säljer dessutom både Spirit Gum, Mastix och remover, vilket är väldigt praktiskt om man ändå lägger en beställning. Frakten ligger under £2 och leveransen brukar ta omkring en vecka. Betalar gör man via Paypal.

• Kuhl Jewels är namnet på Molly Kuhls bindis. Hon håller till i Colorado i USA och trots att jag hittills bara har en av hennes bindis, måste jag säga att den är min absoluta favorit. Molly var snäll nog att replikera en av mina favoriter som hann säljas innan jag kunde köpa den, och fort gick det! Två dagar efter min förfrågan var den färdig, och drygt två veckor efter att jag hade betalat var den framme hos mig. I samarbete med Sareen Dream säljer hon färgkoordinerade set med en bindi och två hårblommor i tyg. Frakten är något dyrare ($3 för mig), men då kommer också bindin förpackad i en liten smyckesask, vilket kommer mycket väl till pass när man börjat få ihop ett par stycken. Mitt köp, som jag gjorde via Etsy, betalades genom Paypal.

Alla de ovanstående är säljare jag varmt kan rekommendera och absolut tycker att ni skall ta en titt hos om ni är ute efter vackert bling. En ny bindi är en relativt liten investering som ändå kan lyfta en klädsel eller kostym (för att inte tala om humöret!) till nya höjder.

... till detta!

Minnen från Kulturernas Karneval 2011

Fick ett filmklipp från Kulturernas Karneval såhär i vintermörkret och fina minnen från i maj kom tillbaka. Kommer ihåg när vi dansade längs gatorna i över två timmar och fick bästa cymbalträningen, för satt det inte innan så har det minsann gjort det sedan dess! På klippet hörs att vi hade lyxen att dansa till maracaturytmer emellanåt också, framförda av Maracatu Aurora Boreal.

Och lite nya bilder damp plötsligt ner också! De kommer här:

Berenike och Irja i väntan på tåget.

Lina i väntan på att tåget ska samlas

Irja och Lina. Nu börjar det dra ihop sig.

Och här är vi in action. Maja (fortfarande omedveten om sin framtid som slammis) håller skylten och Ellen, vår fina supporter, spelar cymbaler bredvid.

/B

<| Från bordslöpare till tofstriangel |>

Så var det dags för en tofstriangel igen. Den här gången är det en bordslöpare i grå sammet med silverbroderier som får finna sig i att bli slaktad. Så går det när man ser ut sådär, omöjlig att motstå även om man kan känna sig en smula brutal - perfekt att dela på två dessutom och i princip redan färdig. Det är väl mycket det att dela den med någon som gör att man lyckas ta steget att klippa sönder den, så det är ett hett tips! Återstår att se vad det ska bli av den resterande mittendelen, men jag smider redan planer...

2/3 av bordslöparen. Hann redan klippa av ena änden innan jag kom på att dokumentera den. 

Nu är även ände nr 2 avklippt och det går väl knappast att missa vad som är på g?

Ihopsydd för hand upptill (limmad först) och knytband på plats :) Jag brukar sy på dem aningen snett för passformens skull. Men något fattas fortfarande...

Tofsar! Kanske en trevlig kontrast med den här färgen? (Den är mer lila i verkligheten)

..eller kanske den här... lite mer åt rost...?

Det blev de lite mer åt rost, som här på bilden naturligtvis plötsligt ser nästan vinröda ut . Projekt tofsar i full gång! 

Och här sitter de på plats. Jag har valt att låta dem hänga ner en bit för att de ska kunna svischa omkring lite fint när man dansar. Tofsar är satta längst ut på knytbanden också för att komplettera på framsidan. Men det känns ändå inte riktigt färdigt...?

Funderar på att sy fast en magkedja från Indien högst upp, som får komma runt lite på framsidan...

och så blev det!

Det känns ok, men inte klockrent. Den får vara såhär ett tag nu, men jag skulle tro att fortsättning följer...

/B